Göteborg – Huvudvärk och handlingskraft

Då var resan igång. Första natten spenderades i det exotiska Göteborg hos min (Robins) kusin Joakim som stod för mat och husrum (Tackar och bockar ödmjukast). Nu sitter vi på Landvetter och väntar på vårt flyg till geysrarnas förlovade land. Fick nyss reda på att planet blivit ytterligare en timme försenat och det beräknas nu avgå en timme och femtio minuter för sent. Det känns som att det kan bli svårt att hinna med det anslutande planet till Boston.

Det ser med andra ord inte ut att bli en smidig första flygning på denna resa. Det går i och för sig helt i linje med hur allting annat har varit ännu så länge. Irene, något så ovanligt som en orkan på USAs ostkust, lyckades ställa in mina föräldrars flyg till Boston och har spökat för vår del också. En orkan kan man inte göra så mycket åt, men det finns självklart också den mänskliga faktorn som kan ställa till det, till exempel genom att inte vara så väl förbered som man borde. *Personlig minnesanteckning* – ”man bör ha en utresebiljett ut från USA för att komma in och den bokningen ska man helst börja leta efter mer än en halvtimme innan bussen till flygplatsen ska gå annars kan det bli stressigt (det blev stressigt)”. Förutom just stressmomentet i att se flygbussens avgångstid komma närmre och närmre utan att man hittar en lämplig flight ut från USA så är det en ganska häftig upplevelse att inse att man är fri att åka var som helst och göra vad man vill. ”Ska vi åka från Washington eller Miami? Till Peru eller Ecudaor, Lima eller Quito?” På tjugo sekunder bestämmde vi oss för Quito som nu kommer bli vår första destination utanför USA. Om vi nu ens kommer in i USA det vill säga. Först och främst måste vi komma på planet dit och när vi väl är där ska vi bli insläppta av de ökända tjänstemännen vid Homeland Security; det kan bli spännande, lite för spännande.

Nu ska vi ta oss en kaffe för att försöka få huvudverken att släppa och hållla tummarna för att vi kommer till Boston ikväll.

/Robin