Quito – Ekvator och enkelriktade gator

Är Sverige världens bästa land?

Den frågan vill jag låta vara obesvarad men jag har med en dryg månads resande i bagaget en liten reflektion. Man försöker nu internationellt profilera Sverige som ”matlandet sverige”. Det är absolut inget fel på den svenska maten men det finns många andra länder med rik matkultur. Vad vi däremot är bättre än många andra på är att bygga duschar. ”Duschlandet Sverige”? Inte illa!

Vi har ännu bara besökt två länder men vi kan åtminstone slå fasts att de svenska duscharna slår både de amerikanska och de ecuadorianska med hästlängder. I Sverige har de flesta duschar som bekant ett reglage för värmen och ett för vattentrycket. Amerikanarna har valt att rationalisera bort det ena reglaget. Det vill säga att de har ett reglage för både värme och vattentryck. Ju varmare vatten man vill ha desto högre blir trycket. Det går alltså inte att ha lågt tryck och varmt vatten. Ecuadorianerna däremot håller sig till medeltidsvarianten med ett reglage för varmvatten och ett för kallvatten. Det tar en kvart att få lagom temperatur och varje gång man stänger av vattnet får man börja om igen.

Till råga på allt har både amerikanarna och ecuadorianerna duschmunstycket fastmonterat på väggen. Det så praktiska löstagbara duschhandtaget med slang har ännu inte kommit till denna sida atlanten. Här är det inte mer än rätt att duschstormakten Sverige styr upp lite riktlinjer för övriga världen i äkta duschimperialistisk anda.

Från det ena till det andra. Efter tio nätter hos Santiago på hostel ”Vibes” har vi nu flyttat. Språkskolan vi går på erbjuder nämligen boende i familj. Nu bor vi i en lägenhet på andra sidan staden hos en dam som säljer kokböcker. Lägenheten har en fantastisk utsikt mot bergen på ena sidan och över staden på den andra. Damen är väldigt omhändertagande. Hon lagar ecuadoriansk mat, tvättar våra kläder och bäddar vår säng. Vi är dock inte de enda gästerna utan lägenheten huserar också en kinesisk kille hittvingad av sin pappa för att lära sig spanska.

Förutom att flytta har vi även hunnit med att besöka ekvatorn sedan vi skrev senast. I lördags besökte vi ”Mitad del mundo” som är en stad dit fransmännen reste på 1700-talet för att forska om jordens form och för att försöka hitta ekvatorn. Det lyckades man också med och byggde därför ett stort monument där ekvatorn går. Inne på området runt monumentet finns idag en rad olika små museum och utställningar. Bland annat finns en 10 kvadratmeter stor modell av gamla Quito byggd i kartong vilken tog sju år att färdigställa. Den var ganska fin men så länge personen som byggde den inte tog ett fem års uppehåll mitt i byggandet är det för mig ett mysterium hur det kunde ta sju år.

Vad som var mer intressant var insektsutställningen. Jag har sett konstiga insekter på bild men vad vi fick se på museet fick en nästan att vilja ta första bästa flyg tillbaka till de svenska nyckelpigorna. De visade uppstoppade gräshoppor och trollsländor långa som handflatan men vad värre var var de levande skalbaggarna. I små burar hade de en mängd olika monster i miniformat med horn och utan horn varav de minsta var 6-7 cm långa. För två dollar hängde de fast skalbaggarna på ens kläder och i håret medan de tog en festlig bild. Jag hade inte gjort det så om jag hade fått betalt. I övrigt var det fotoförbud. Däremot stötte vi på ett monster i mindre format på gatan just utanför som var helt gratis att fotografera.

Vi har också hunnit med ett besök i gamla Quito. Vi har hört både positivt och negativt om det området men vi var båda överens om att vi tyckte om det. Trånga, kuperade gator, vackra hus och små torg är helt enkelt väldigt fint.

Nu ska jag fortsätta plugga lite oregelbundna spanska verb.

Tills vi hörs igen.

/Robin

Quito – Tunn luft och trevligt folk

Substantiv som slutar på o är maskulina medan de som slutar på a är feminina. Den bestämda artikeln för maskulina substantiv är el och den för feminina är la. Detta är några av de saker jag fått lära mig idag. Idag hade nämligen Matilda och jag vår första spansklektion. Vi har fyra timmar undervisning per dag med vars en lärare. Vi kommer åtminstone ta lektioner denna vecka ut men kanske blir det mer än så.

Att ta spanskkurser i Quito gör oss på intet sätt unika. Ecuador i allmänhet och Quito i synnerhet är nämligen lite av språkskolornas Mekka. Det stora antalet gringos (det sydamerikanerna kallar utlänningar) gör att det finns bra underlag för att driva skolor här. Det ska tydligen finnas bort åt tre hundra bara i Quito, de flesta väldigt små men åtminstone 80 stora.

Att börja plugga spanska var med andra ord bara ett steg i ledet mot att bli en helt ordinär backpacker. Ytterligare ett steg tog vi igår natt när vi lämnade vårt privatrum och flyttade in i ett rum med två andra. Ett betydligt viktigare steg tog vi dock redan för ett par dagar sedan. En stor del i att backpacka är onekligen, förutom att uppleva kulturen på den plats man befinner sig, även att socialisera med andra backpackers från olika delar av världen.

I förgår vid frukosten blev vi tillfrågade om vi ville följa med till en marknad i en stad en bit bort. Vi hade aldrig pratat med de som frågade oss men hakade på ändå. Paret vi åkte med bestod av mexikanska Gerardo och hans tyska flickvän Judith. Marknaden i Otavalo var hyfsad men inte mer än så. Resan till och från marknaden var nästan mer intressant. Både på grund av utsikten från bussen men även på grund av diskussionerna med våra nyfunna vänner. Gerardo och Judith är båda rutinerade resenärer och de delade gärna med sig av råd och erfarenheter till oss.

Även i går umgicks vi med våra nyfunna vänner då vi åkte linbana upp på den närbelägna vulkanen Pinchincha. 4100 meter över havet hade man en ganska hyfsad utsikt över Quito. Höjden märktes dock av på andra sätt än själva utsikten. Den tunna luften 4000 meter över havet får en nämligen att flämta ganska ordentligt vid minsta ansträngning.

Nu väntar sängen.

/Robin

Quito – Hejdå USA, hejsan Ecuador

I Skrivande stund befinner vi oss 11300 meter över havet strax utanför Ecuadors kust. Vi har precis påbörjat inflygningen mot Quito och beräknas landa om 31 minuter. Bakom oss lämnar vi soliga Miami och USA, första landet på vår resa.

Jag är för det mesta väldigt kritisk vad det gäller städer. Det är inte det att jag inte gillar städer men jag är ganska svårflörtad. Ännu så länge har mina första intryck av alla de städer vi besökt varit ganska neutrala. Jag har dock märkt att det tar ett par dagar innan man får en känsla för en stad så att man kan uppskatta den. Man kan helt enkelt inte alltid lite på sitt första intryck. Så var det med New York och så var det även med Miami (Washington har jag fortfarande inte riktigt förstått mig på).

Många städer inger som sagt en känsla; Prag är mysigt, Köpenhamn är genuint och New York kan faktiskt vara både genuint, mysigt och imponerande på samma gång. Denna känsla tar helt enkelt ett par dagar innan man känner. Miami är dock svårare att beskriva än de andra städerna. Det är en stad till stor del präglad av turism och invandring men den verkar vara väldigt segregerad och visar sig därför från väldigt olika sidor beroende på var man är.

Turisterna håller till på South beach och vågar sig oftast inte längre bort än så (så länge de inte sitter innanför de skyddande väggarna av en sightseeingbuss). Därför kan man, trots de många turisterna, ibland befinna sig på platser de flesta turister aldrig får se. Så var det när jag och Matilda gick runt i stekande solsken med svetten lackande i stadsdelen Little Havanna (hur de kunde döpa den till ”little” är för mig ett mysterium. Den är gigantisk) i jakt på en bra kubansk restaurang jag läst om. Inte en turist syntes till någon stans. Lika dant var det när vi, trots vaktande poliser, kom in på ön ”Star Island” där kändisar som Madonna, Will Smith och Sylvester Stalone bor, eller har bott. Inte för att vi fick se några kändisar men där fans åtminstone inga andra turister.

Miami är sol och bad, glitter och glamour och som turist är det svårt att, utan lite extra ansträngning, få se mer än så. Då inte sagt att det inte är en korrekt bild men det är inte den enda. Samtidigt som Miami bebos av många extremt rika och, enligt en undersökning jag läst, är världens femte mest köpstarka stad, samtidigt som 30% av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Det är helt enkelt en stad med flera ansikten. Eftersom vi bodde på South Beach är det nog ändå det glamorösa Miami jag kommer att minnas mest.

Nu är det strax dags för touch down Quito. Piloten meddelade nyss att det är 14 grader och det är dags att stänga av datorn. Jag får fortsätta utläggningen när vi kommit fram.

Klockan är nu 22:34 lokal tid och Matilda och jag har varit drygt ett dygn i Ecuadors huvudstad. Landningen gick bra, men det var inte helt utan lite extra anspänning. Quitos flygplats är nämligen, på grund av sin korta landningsbana och de höga berg som omger staden, ganska olycksdrabbad. För inte mer än en månad sedan var det ett plan som gled av landningsbanan. Vi klarade oss dock finfint.

Med sina 2800 meter över havet är Qutio världens näst högsta huvudstad, efter La Paz. Många får problem med höjden men jag klarade mig undan med lite huvudverk igår kväll.

Vi bor på ett vandrarhem i den nya delen av staden. Stället är fint med trevliga gäster och vi har ett privat rum. Området vi bor i, La Mascal, är väldigt turistiskt. Det märks inte minst på priserna. En middag på en restaurang i området kan man få för 10 dollar men det kan även bli betydligt dyrare än så med priser upp mot 25 dollar per person. Går man en bit bort kommer man undan betydligt billigare. Idag åt vi lunch på ett riktigt lokalt ställe. För soppa, varmrätt och dricka fick vi betala tre dollar. Men det priset inkluderade både Matildas och min lunch.

Vi har också hunnit med att anmäla oss på en av de många språkskolor som finns här. På måndag ska därför både jag och Matilda börja plugga spanska. Som total nybörjare har jag förmodligen ganska mycket arbete framför mig men det ska bli kul. Jag har redan fått en rejäl övningsbok att börja ta mig an innan måndag.

Jag får nog gå till sängs nu om jag ska orka ta tag i uppgifterna imorgon.

Buenos noches!

/Robin