Cuenca – Hattfnatt och historiskt centrum

Och frågan på tio miljoner kronor lyder: Från vilket land kommer Panamahatten?

Det självklara svaret är så klart Ecuador.

Japp, det stämmer faktiskt. Man lär sig något nytt varje dag. Panamahatten har fått sitt namn av en rad olika anledningar men ingen av dem har med hattens ursprung att göra. Den primära anledningen till hattens namn är att Panama var det land varifrån hattarna skeppades ut till USA, Asien och Europa. Att hatten var vanligt förekommande hos arbetarna under byggnationen av Panamakanalen har också hjälpt till att befästa dess namn.

Hattarna har historiskt sett alltid tillverkats i Ecuador och det är fortfarande hemlandet för en äkta Panama. Hattarna finns i en mängd olika kvalliter och former men kan främst delas upp i modellerna Montecristi och Cuenca, döpta efter de två främsta hattproducerande städerna i Ecuador. Cuenca är den lite enklare, billigare varianten med glesare väv medan Montecristi är betydligt dyrare och har en tätare väv.

Alla hattar vävs fortfarande för hand, ofta av kvinnor som har hattvävandet som en bisyssla bredvid jordbruket. En enklare variant tar ett par dagar att väva och kostar från 20 dollar medan den finaste Montecristi tar sex månader att väva och kan kosta bort åt 2000 dollar. Fördelen med en Panama är att de, på grund av sitt material, är otroligt lätta och flexibla. De kan därför rullas ihop för att lättare kunna transporteras. En hatt av riktigt fin kvalité ska vara så fint vävd att den är vattentät samtidigt som den ska kunna rullas ihop och träs genom en förlovningsring.

Eftersom Matilda och jag för tillfället råkar befinna oss just i Ecuadors tredje största stad, Cuenca, har de senaste dagarna till stor del ägnats åt att besöka olika hattmakare. Ännu så länge har vi inte slagit till på någon hatt men det hade onekligen varit roligt att få en med sig.

Cuenca har dock mer att erbjuda än bara hattar. Det är också en stad med vacker arkitektur. Den centrala koloniala delen, med dess smala, stenlagda gator, är uppsatt på UNESCOS världsarvslista och inbjuder till att beundras till fots. De har också en botanisk trädgård, om än inte jätteimponerande åtminstone tio gånger bättre än den i Quito. I parken finns också en del fåglar. Min favorit var Tukanen men Matilda föll för någon örn av något slag.

Imorgon bär det nog av på ytterligare hattjakt.

/Robin