Viña del Mar – Vals i Valparaíso och väntan på det nya året

Hav! Under bugande palmer jag så
Hur våg på våg i svallande tåg
Emot Chiles klippiga stränder
Kom rullande in
O, detta brus när ett skimrande svall
Fann mig och tog mig i famnen!
O, när delfinerna dök bland korall
Och en vinröd klänning blev min!

Då sjöngs där i Valparaiso et söt liten sång:
Rosita! Chilenita!
I havet, i stilla havet, står hajen på språng
Rosita! Chilenita!
Kondoren på Condiljären är bister -Jaha!-
Och ormarna börjar skallra i Tarapaca
Och sju glada sjömän rundade Hornat idag –
Och Rosita vill alla ha!

Vals i Valparaiso, författad av Evert Taube och här framförd av Cornelis Vreeswijk.

En och en halv timmes bussresa väster om Santiago ligger hamnstaden Valparaíso. Staden har en befolkning på knappt 300 000 och är byggd på 42 kullar, alla med olika namn. Under mitten på 1800-talet upplevde Valparaíso sin glanstid. Staden var vid tiden Chiles viktigaste hamn och alla båtar som skulle färdas från USAs östkust till dess västkust var tvungna att passera Chiles södra spets, det bland sjömän ökända Kap Horn. Valparaíso blev ett naturligt stopp på resan vidare mot västkusten. När Panamakanalen invigdes 1914 behövde fartygen inte längre passera Chile och Valparaísos hamn blev mindre viktigt. Glansdagarna var över.

Idag är Valparaíso Chiles kulturhuvudstad och huserar även landets nationalkongress. Många betydelsefulla personer kommer från staden så som ex-presidenten Salvador Allende, militärkuppledaren och diktatorn Augusto Pinochet och litteraturnobelpristagaren Pablo Neruda.

Efter att ha lämnat vår värd i Santiago tog vi bussen till just Valparaíso där vi flyttade in hos vår nya värd Nacho. När man reser runt och ”couchrurfar” vet man aldrig riktigt vad som väntar. Denna gång väntade en väldigt trevlig ung man och en lägenhet med eget rum och badrum till oss och en fantastisk vy över staden.

Vi spenderade tre dagar hos Nacho och fick uppleva Valparaíso på nära håll. Både jag och Matilda är överens om att denna hamnstad har något mycket speciellt. Staden är skitig men arkitekturen är fantastisk; märklig men fantastisk. På stadens kullar trängs välputsade, välrenoverade hus med fallfärdiga skjul i alla världens färger. Inkilade emellan finns också, de för staden så typiska, ascensores, hissar, ungefär som bergbanor, som för ett par kronor transporterar dig upp på stadens olika kullar. Mer sjömansromantik är förmodligen svårt att hitta på ett och samma ställe. Att Taube skrivit en låt om staden känns helt naturligt.

Förutom att flanera de pittoreska gatorna i hamnkvarteren och de bohemiska områdena på Cerro Alegre och Cerro Concepcion, ett par av de äldsta kullarna, besökte vi också Nobelpristagaren Pablo Nerudas hus.

”Det får inte ligga för högt eller för lågt. Det ska vara avskilt men inte överdrivet. Med förhoppningsvis osynliga grannar. Dem får inte ses eller höras. Originellt men inte obekvämt. Med många flyglar men starkt. Inte för stort men inte för litet. Långt från allt men nära till transporter. Självständigt men nära affärerna. Förutom det måste det vara väldigt billigt.”

Detta var kraven Neruda hade när han bad sina vänner hitta honom ett hur i Valparaíso. Den 18 september installerade han sig i huset han kallade ”La Sebastiana”; beläget på Valparaísos högsta kulle, fem våningar högt men säkert inte större än 100 kvadratmeter. Under besöket hade jag svårt att bestämma mig för vad jag tyckte var mest imponerade, inredningen eller utsikten. Från alla husets rum har man en fantastisk utsikt över hela Valparaíso samt hamnen och stilla havet bort till horisonten. Inredningen i huset tillhör de mer kreativa jag har sett. Inrett med en uppstoppad, exotisk, rosa fågel, en trähäst från en karusell tillverkad i Frankrike och en, av Neruda, egendesignad rund öppen spis är bara några av de detaljer som gör huset lekfullt och väldigt intressant. Med andra ord är huset väl värt ett besök.

Imponerande av staden och gästfriheten hos vår värd tog vi våra ryggsäckar, satte oss på bussen och åkte tio minuter till den intilliggande staden Viña del mar där vi bor nu. Just nu sitter jag på en balkong på 15:e våningen hemma som vår nya värd Yerko. Utsikten här uppifrån är långt från dålig. Vi är dock inte ensamma utan lägenheten besöks också av ett Holländskt par. Av den anledning får vi sov på en luftmadrass och i en soffa. Det är faktiskt första gången vi, namnet till trots, sovit på en soffa när vi couchsurfat.

Att vi inte fick en säng är dock inget som stör. Vi får se oss som väldigt lyckligt lottade som hittade en couchsurf värd över huvud taget vid den här tiden på året. Kuststäderna vid Valparaíso sägs nämligen vara Chiles, och enligt vissa en av världens, bästa platser att fira nyår på. Varje år får Valparaísos befolkning på 300 000 ett tillskott på en miljon besökare som kommer hit för att uppleva nyårsafton och det väldiga fyrverkeriet som avfyras här. 25 ton fyrverkerier avfyras från 19 olika flottar ute längs kusten. Ett skådespel som pågår konstant i 25 minuter. Något vi självklart ser fram emot.

Avslutningsvis vill vi bara önska er där hemma ett riktigt gott nytt år!

/Robin