Phnom Penh – Mänskligt lidande och märklig ironi

I April 1975 tågar de Röda Khmererna in i Phnom Penh. Folk jublar och firar på gatorna. Efter år av inbördeskrig mellan regeringsstyrkorna och det de kommunistiska Röda Khmererna, stöttade av Nordvietnam, verkar kriget nu vara över. Äntligen väntar en tid med säkerhet och trygghet. Det var åtminstone vad man hoppat på. Istället blev Röda Khmerernas intågande i Phnom Penh starten på en period av terror och mord. En period som likt Nazisttiden i Tyskland, kriget i Bosnien och konflikten i Rwanda har gått till historien som oerhört mörk tid.

Ledare för de Röda Khmererna var den numera ökända Pol Pot. Han ville skapa den renaste mest extrema kommuniststaten i världen. Hans mål var ett klasslöst samhälle och ett självförsörjande Kambodja helt utan beroendeställning till andra länder. Hjältarna var bönderna på landsbygden vilka han kallade ”det gamla folket”. Han föraktade alla stadsbor i allmänhet och de välutbildade med kontorsjobb i synnerhet. Dessa kallade han ”det nya folket”.

Det första han gjorde var att tvångsdeportera alla som bodde i städer och sätta ut dem på landsbygden. På bara tre dagar hade miljonbefolkningen i Phnom Penh körts bort och staden lämnades öde likt en spökstad. På lansbyggden tvingades ”det nya folket”, i stort sett helt utan utbildning, odla ris och gräva diken. Allt för att öka risproduktionen och göra Kambodja självförsörjande. Det var ett hårt arbete som skördade många liv. Många tvingades arbeta från soluppgång till solnedgång. Trots det hårda arbetet producerades inte tillräckligt mycket mat och folk svalt.

För att ta hand om alla de som motsatte sig Röda Khmerernas regim inrättades en rad olika fängelser varav det mest kända är s-21 fängelset i Phnom Penh. Här fängslades människor som misstänktes vara motståndare av revolutionen och tvingades under tortyr erkänna sina brott. Idag är det gamla fängelset ett museum.

Efter att fångarna på s-21 i Phnom Penh erkänt brotten de begått, eller inte begått, transporterades de till ett annat boende. Åtminstone var det vad man sa till dem. När mörkret lagt sig packades fångarna in i lastbilar och kördes 15 kilometer utanför staden till ett av många dödsfält som fanns i Kambodja. Väl framme radades de upp, bakbundna iförda ögonbindel, och fick en och en gå fram till kanten på en grop där vakter, för att spara på dyrbara kulorna, slog ihjäl fångarna med machetes, bamburör eller jordbruksredskap och sedan kastade fånarna i gropen. Allt medan högljudd revolutionär musik spelades för att dränka fånarnas skrik.

Med tiden blev Pol Pot mer och mer paranoid. Allt fler människor fängslades och avrättades misstänkta för att vara motståndare av regimen. Det kunde räcka med att man hade glasögon eller fina händer för att misstänkas och avrättas.

1979 besegrades de Röda Khmererna och Pol Pots terrorvälde var över. Man uppskattar att det, under de fyra år Röda khmererna regerade, mördades mellan 2 – 3 miljoner människor vilket motsvarar ungefär en fjärdedel av Kambodjas befolkning vid den tiden.

Även dödens fält utanför Phnom Penh går idag att besöka. Det är en vacker, lummig och fridfull plats. Över allt syns dock håligheter i marken efter utgrävda massgravar som påminner om den tragiska historia som utspelat sig här. Man uppskattar att ungefär 20 000 personer mördades och begravdes på fältet. I de gravar man grävt upp har man hittat 9000 skallar som idag förvars på 17 våningsplan tillsammans med käkben, lårben och andra kvarlevor i ett minnestempel mitt på fältet. Trots utgrävningarna finns det fortfarande många rester kvar i marken efter döda som spolas upp till markytan när det regnar. Det är en minst sagt bisarr känsla att gå omkring i denna gröna oas och hitta tänder, ben och klädrester här och var i gräset.

Pol Pot levde fram till 1998 utan att hinna ställas inför rätta. Även om vissa av de ansvariga nu fått sina straff går processen väldigt långsamt och det är en kamp emot klockan att hinna åtala de skyldiga innan de går ur tiden av naturliga skäl.


När man går runt på dödens fält bland flockarna av turisterna med sina audioguider runt halsen kan man inte utan finna det hela väldigt lustigt. Kanske fick Pol Pot ett visst straff ändå för det råder väl ingen tvekan att hans skulle vänt sig i graven om han viste att den plats där han avrättade kommunismens motståndare idag är ett av Kambodjas största turistmål och till råga på allt, i äkta kapitalistisk anda, ägs av ett vinstdrivande kinesiskt företag.

/Robin

Phnom Penh – Välordnad huvudstad och vackert delta

Mörkret börjar sänka sig över Kambodjas huvudstad Phnom Penh. Från takbaren på nionde våningen där vi sitter ser man stadens, med ett par undantag, låga siluett. De flesta hus är förmodligen inte högre än fem våningar.

Med Kambodjas fattigdom i åtanke blev vi väldigt förvånade när vi kunde konstatera att Phnom Penh, åtminstone i de mest centrala delarna, är betydligt renare, mer välordnat och till synes rikare än de sydostasiatiska huvudstäder vi besökt ännu så länge (Hanoi och Vientiane). Vi har heller inte varit på någon plats i Asien där folket pratar så bra engelska som här, oavsett om det rör sig om en servitris, tuk-tuk förare eller ett butiksbiträde.

De största upplevelserna den senaste tiden har vi dock inte upplevt i Kambodja utan precis innan vi lämnade Vietnam. Som så många andra turister i Vietnam ville även vi se det välkända Mekongdeltat och om så många andra turister valde även vi, trots dåligt rykte, på grund av lathet och tidbrist att utforska deltat genom att ta en organiserad tur. Turerna till deltat är kända för att vara extremt turistiska, oautentiska och dåligt arrangerade. Visa av erfarenhet bestämde vi redan innan vi började leta efter en tur att ta den absolut billigaste vi kunde hitta. Av de turer vi redan varit på i Sydamerika och Asien har de turer vi betalat lite mer på för att få lite bättre varit mycket sämre.

Vi fick en tredagarstur med vidare transport till Phnom Penh för smått otroliga 280 kr per person med allt inkluderat. Förmodligen billigare än vad vi kunnat göra det för på egen hand. Ännu en gång visade sig mönstret upprepas. Trots att turen i Mekong var extremt turistisk och att vi kände oss som får i en flock var vi nöjda. Vi hade bra guider och allt gick smärtfritt från början till slut.

Med sina drygt 430 mil är Mekongfloden världens 12:e längsta flod. Flodens börjar i Kina och slingrar sig sedan igenom Burma, Laos, Thailand och Kambodja för att slutligen, genom deltat i södra Vietnam, mynna i Sydkinesiska havet.

Mekongdeltat i Vietnam bebos av drygt 17 miljoner människor och brukar kallas Vietnams riskorg. Floden gör nämligen deltat väldigt bördigt. Med en risproduktion större än Korea och Japan tillsammans står deltat för ungefär hälften av Vietnams totala risproduktion och bidrar till att Vietnam är världens näst största risexportör efter Thailand. Det är dock inte bara ris som framställs i deltat utan även frukt- och fiskodlingar är vanligt förekommande.

Närheten till vattnet spelar också in i vardagslivet när det kommer till val av transportmedel. En tredjedel av befolkningen i deltat äger en båt och vissa byar är mer tillgängliga via vattnet än via landvägen. Detta var något som tydligt stod klart för oss efter tre dagar i deltat. Nästan alla de sevärdheter vi besökte föranleddes nämligen av en båttur.

Trots att de tre dagarna till stor del bestod av att vi blev vallade som en flock dresserade får: ”titta till höger, gå till vänster, sitt, ät lunch” var vi ändå nöjda. Att turen skulle vara väldigt turistisk viste vi redan innan och vi fick trots allt se en hel del av deltat. Bara bussresorna mellan städerna bjöd på fantastiska vyer över smaragdgröna risfält och små slingrande kanaler.

En av höjdpunkterna under turen var besöket på, vad som sägs vara, Mekongdeltats livligaste flytande marknad i närheten av Can Tho. Här samlas dagligen båtar lastade med frukt och grönsaker som bjuds till försäljning. Vill man se den riktigta kommersen gäller det att vara där i tid. När vi kom dit vid niotiden hade handeln redan avtagit men det var ändå intressant att se.

Efter tre dagar i deltat fortsatte vi med båt upp längs Mekongfloden till Kambodja.

Mörkret har nu lagt sig över Phnom Penh och glaset med Absolut Vodka som jag beställt in är tomt. När man sitter här och blickar ut över Kambodjas huvudstad är det ganska hisnande att tänka att dropparna som nyss var i glaset producerats knappt två kilometer hemifrån huset i Åhus. Trotts att det finns så mycket att se och uppleva i vår värld kan den ibland te sig väldigt lien. Om allt går som det ska kan vi om en knapp månad sitta i Åhus med ett glas Absolut och tänka tillbaka på den där kvällen i Phnom Penh.

/Robin