Lexington – Privatchaufför och pilgrimsmusslor

America – the land of the free and the home of the brave.

Det ar fantastiskt att uppleva och se nya saker som man aldrig upplevt eller sett pa riktigt forut. Hosten 2009 var vi i Indien. Jag minns fortfarande kanslan nar vi lamnade flygplatsen i Visakhapatnam och med buss susade fram pa stadens gator. Med ogon stora som tefat betraktade vi korna som vandrade pa gatorna, mopederna som tutade och forsaljarna i gathornen. Vi befann oss mitt i ”Slumdog millionaire” och man kunde inte riktigt forsta att det man sag utanfor fonsterrutorna var pa riktigt. Samma overvaldigande kansla var det igar natt nar Bob (min brors flickvans pappa) hamtade oss pa flygplatsen i Boston. Efter nastan 24 timmar pa resande fot satte vi oss i hans stora pick-up och paborjade en fard genom kullisserna till alla hollywoodfilmer jag nagonsin sett. Det kandes nastan overkligt. Jag har fortfarande svart att forsta. Nar man aker runt i bil kanns det fortfarande som att man pa nagot mystiskt sett hamnat mitt i GTA (ett storsaljande TV-spel som utspelar sig i USA). For er som undrar kan jag nu bekrafta foljande saker:

  • De dar pengarna som vaskorna innehaller nar man i filmer ska betala losensumman for nagon som kidnappats kallas dollar och de finns pa riktigt.
  • Brevladarna ser faktiskt ut som i alla filmer och har en sandar liten rod vimpel som falls upp nar posten kommit.
  • Alla skolbussar ar gula och ser precis lika dana ut som den bussen Forrest Gump hoppar pa forsta skoldagen.
  • Dorrhandtagen ar runda och man vrider pa dem for att oppna dorrarna.
  • Det finns folk som spelar banjo.
  • Husen ar stora som slott och ser faktiskt ut som i filmen ”Ensam hemma”.
  • … inte bara husen forresten, allt ar storre.

Det forsta dygnet i USA har med andra ord varit fullt av intryck. Bob har varit sa vanlig och skjutsat runt oss hela dagen pa olika arenden. Da marktes det tydligt att USA ar ett land med stora klyftor. Pa vag till kopcentrat dar vi skulle fixa telefonkort korde vi forst forbi 2 miljoner-dollars-villorna pa 500 kvadratmeter, men aven kvinnan i 25-ars aldern staende pa refugen med ett plakat med texten: ”Working mom, having hard time with the bills. Needs extra job.”.

Forutom en tur till kopcentrat hann vi aven med en cykeltur har i Lexington. Bilen ma vara ett poppulart transportmedel men det var overraskande manga cyklister i rorelse pa cykelvagen mellan Bedford och Lexington. Aven om myten om amerikanernas totala hangivelse till bilen grusades en aning var det dock andra som besannades. Under cykelturen sag vi namligen bade ungdomar som tranade baseball samt en man som stod pa sin veranda och spelade banjo. Val tillbaka i huset bjods det pa pilgrimsmusslor med tillbehor, vilket smakade fantastiskt.

For ovrigt har vadret varit kanon hela dagen med temperaturer en bra bit over 20 grader och stralande solsken.

Imorgon bar det formodligen av in till Boston. Med andra ord ”we’ll be shipping up to Boston”.

Over and out.

/Robin, med Matilda vid min sida


Göteborg – Huvudvärk och handlingskraft

Då var resan igång. Första natten spenderades i det exotiska Göteborg hos min (Robins) kusin Joakim som stod för mat och husrum (Tackar och bockar ödmjukast). Nu sitter vi på Landvetter och väntar på vårt flyg till geysrarnas förlovade land. Fick nyss reda på att planet blivit ytterligare en timme försenat och det beräknas nu avgå en timme och femtio minuter för sent. Det känns som att det kan bli svårt att hinna med det anslutande planet till Boston.

Det ser med andra ord inte ut att bli en smidig första flygning på denna resa. Det går i och för sig helt i linje med hur allting annat har varit ännu så länge. Irene, något så ovanligt som en orkan på USAs ostkust, lyckades ställa in mina föräldrars flyg till Boston och har spökat för vår del också. En orkan kan man inte göra så mycket åt, men det finns självklart också den mänskliga faktorn som kan ställa till det, till exempel genom att inte vara så väl förbered som man borde. *Personlig minnesanteckning* – ”man bör ha en utresebiljett ut från USA för att komma in och den bokningen ska man helst börja leta efter mer än en halvtimme innan bussen till flygplatsen ska gå annars kan det bli stressigt (det blev stressigt)”. Förutom just stressmomentet i att se flygbussens avgångstid komma närmre och närmre utan att man hittar en lämplig flight ut från USA så är det en ganska häftig upplevelse att inse att man är fri att åka var som helst och göra vad man vill. ”Ska vi åka från Washington eller Miami? Till Peru eller Ecudaor, Lima eller Quito?” På tjugo sekunder bestämmde vi oss för Quito som nu kommer bli vår första destination utanför USA. Om vi nu ens kommer in i USA det vill säga. Först och främst måste vi komma på planet dit och när vi väl är där ska vi bli insläppta av de ökända tjänstemännen vid Homeland Security; det kan bli spännande, lite för spännande.

Nu ska vi ta oss en kaffe för att försöka få huvudverken att släppa och hållla tummarna för att vi kommer till Boston ikväll.

/Robin