Phnom Penh – Mänskligt lidande och märklig ironi

I April 1975 tågar de Röda Khmererna in i Phnom Penh. Folk jublar och firar på gatorna. Efter år av inbördeskrig mellan regeringsstyrkorna och det de kommunistiska Röda Khmererna, stöttade av Nordvietnam, verkar kriget nu vara över. Äntligen väntar en tid med säkerhet och trygghet. Det var åtminstone vad man hoppat på. Istället blev Röda Khmerernas intågande i Phnom Penh starten på en period av terror och mord. En period som likt Nazisttiden i Tyskland, kriget i Bosnien och konflikten i Rwanda har gått till historien som oerhört mörk tid.

Ledare för de Röda Khmererna var den numera ökända Pol Pot. Han ville skapa den renaste mest extrema kommuniststaten i världen. Hans mål var ett klasslöst samhälle och ett självförsörjande Kambodja helt utan beroendeställning till andra länder. Hjältarna var bönderna på landsbygden vilka han kallade ”det gamla folket”. Han föraktade alla stadsbor i allmänhet och de välutbildade med kontorsjobb i synnerhet. Dessa kallade han ”det nya folket”.

Det första han gjorde var att tvångsdeportera alla som bodde i städer och sätta ut dem på landsbygden. På bara tre dagar hade miljonbefolkningen i Phnom Penh körts bort och staden lämnades öde likt en spökstad. På lansbyggden tvingades ”det nya folket”, i stort sett helt utan utbildning, odla ris och gräva diken. Allt för att öka risproduktionen och göra Kambodja självförsörjande. Det var ett hårt arbete som skördade många liv. Många tvingades arbeta från soluppgång till solnedgång. Trots det hårda arbetet producerades inte tillräckligt mycket mat och folk svalt.

För att ta hand om alla de som motsatte sig Röda Khmerernas regim inrättades en rad olika fängelser varav det mest kända är s-21 fängelset i Phnom Penh. Här fängslades människor som misstänktes vara motståndare av revolutionen och tvingades under tortyr erkänna sina brott. Idag är det gamla fängelset ett museum.

Efter att fångarna på s-21 i Phnom Penh erkänt brotten de begått, eller inte begått, transporterades de till ett annat boende. Åtminstone var det vad man sa till dem. När mörkret lagt sig packades fångarna in i lastbilar och kördes 15 kilometer utanför staden till ett av många dödsfält som fanns i Kambodja. Väl framme radades de upp, bakbundna iförda ögonbindel, och fick en och en gå fram till kanten på en grop där vakter, för att spara på dyrbara kulorna, slog ihjäl fångarna med machetes, bamburör eller jordbruksredskap och sedan kastade fånarna i gropen. Allt medan högljudd revolutionär musik spelades för att dränka fånarnas skrik.

Med tiden blev Pol Pot mer och mer paranoid. Allt fler människor fängslades och avrättades misstänkta för att vara motståndare av regimen. Det kunde räcka med att man hade glasögon eller fina händer för att misstänkas och avrättas.

1979 besegrades de Röda Khmererna och Pol Pots terrorvälde var över. Man uppskattar att det, under de fyra år Röda khmererna regerade, mördades mellan 2 – 3 miljoner människor vilket motsvarar ungefär en fjärdedel av Kambodjas befolkning vid den tiden.

Även dödens fält utanför Phnom Penh går idag att besöka. Det är en vacker, lummig och fridfull plats. Över allt syns dock håligheter i marken efter utgrävda massgravar som påminner om den tragiska historia som utspelat sig här. Man uppskattar att ungefär 20 000 personer mördades och begravdes på fältet. I de gravar man grävt upp har man hittat 9000 skallar som idag förvars på 17 våningsplan tillsammans med käkben, lårben och andra kvarlevor i ett minnestempel mitt på fältet. Trots utgrävningarna finns det fortfarande många rester kvar i marken efter döda som spolas upp till markytan när det regnar. Det är en minst sagt bisarr känsla att gå omkring i denna gröna oas och hitta tänder, ben och klädrester här och var i gräset.

Pol Pot levde fram till 1998 utan att hinna ställas inför rätta. Även om vissa av de ansvariga nu fått sina straff går processen väldigt långsamt och det är en kamp emot klockan att hinna åtala de skyldiga innan de går ur tiden av naturliga skäl.


När man går runt på dödens fält bland flockarna av turisterna med sina audioguider runt halsen kan man inte utan finna det hela väldigt lustigt. Kanske fick Pol Pot ett visst straff ändå för det råder väl ingen tvekan att hans skulle vänt sig i graven om han viste att den plats där han avrättade kommunismens motståndare idag är ett av Kambodjas största turistmål och till råga på allt, i äkta kapitalistisk anda, ägs av ett vinstdrivande kinesiskt företag.

/Robin

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.