Koh Rong – Paradisö och pratglad ödla

Det är ännu en dag vid himmelrikets bukt…

Här sitter Robin och jag på verandan till en liten bungalow för två och njuter av den friska luft som blir kvar som tecken på att det dagliga, cirka tre minuter långa, ösregnet dragit förbi. Det går till så att, plötsligt öppnar sig himlen som ett duschmunstycke och lika hastigt stängs det av igen. Inte ens solen hinner med att sluta skina. Min gissning är att den frodiga grönskan som finns i bakgrunden av den 7 km långa vita sandstranden har just detta regn att tacka. En bit längre ner tar det transparenta havsvatten vid och dess turkosa färg fortsätter att växa sig starkare ju längre bort blicken färdas. När ögat till sist når den eviga horisonten har havet uppnått en djup blågrön färg och långt där ute är det fullt av fiskebåtar. Det var en sådan liten färgglad fiskebåt, ombyggd för att frakta turister, som tog oss från Sihanoukvilles turistfyllda partystrand ut till denna gröna paradisö för 3 dagar sedan.

Ön heter Koh Rong och ligger 3 timmars fiskebåtresa utanför Kambodjas kust. För bara några veckor sedan var det faktiskt här man spelade in den franska versionen av Robinson eller ”Survivor” som det heter i många andra länder. Det var alltså tur att vi inte kom tidigare för då hade förmodligen hela anläggningen ”Sok San” varit full av sniglar, grodlår och filmfolk. Lite här och var hittar man spår från tävlingen såsom statyer och de speciella röstningsredskapen som är märkta med deltagarnas namn typ Gérard och Laurent.  Jag har stor förståelse för att detta måste ha varit en perfekt inspelningsplats för programmet och faktum är att även andra länder planerar för att hålla sina tävlingar på denna strand.

Men det är inte bara livet på land som får en att tappa andan här på ön. Igår hyrde vi vars en snorkel och begav oss bort mot ett av de korallrev som beklär havsbottnen utanför ön. Även om man många gånger har tittat på reseprogram och vetenskapsprogram som visar hur det ser ut vid ett korallrev tror jag ändå att man blir överrumplad första gången man dyker eller snorklar på ett sådant ställe. Det är ju en helt ny del av världen som öppnar sig framför ens ögon. Vart man än tittar ser man fiskar och konstiga undervattensväxter. Vi såg bland annat de typiska havsanemonerna med sina orangea clownfiskar, blåa små neonlysande fiskar, randiga fiskar i alla sorters färger, svarta bollar med decimeterlånga, sylvassa taggar och prickiga fiskar som Robin logiskt nog döpt till leopardfiskar. I skrevorna mellan korallbergen skymtar man då och då större fiskar som snabbt försvinner in i någon spricka.

När klockans visar halv sju tycker solen att den har gjort sitt för dagen och försvinner ner bakom den högra sidan av bukten. Då sätts elaggregatet på och vi får konstgjort ljus i några timmar till. Alla gäster (under vår vistelse har det varit mellan 10 och 4) samlas i restaurangen och det blir tid för mat och kortspel. Det enda som stör lite brukar vara insekterna som hela tiden flyger in i lamporna och sedan kraschlandar mot oss som sitter nedanför. Robin har berättat att han hört eller läst någonstans att de är vana att navigera via månen och att deras navigationsförmåga rubbas helt av det starka ljuset från lampan.

Och så var det de där Geckoödlorna också… Flera gånger under vår första natt här vaknade vi upp av ett högt och konstigt ljud som kom inifrån bungalowen. ”Geckooo, geckooo, geckooo”, lät det. Det skrämde upp oss lite, men vi hade inte särskilt stor lust att hoppa ut och se vad det var och dessutom kände vi oss ganska skyddade av myggnätet. På morgonen väcktes vi av samma ljud och Robin utbrister, ”skulle det inte kunna vara en Geckoödla? Det låter precis som att den säger Geckooo.” Kvällen efter det satt vi lyckligt ovetande ute på terrassen till vår bungalow och läste i lampans sken. Plötsligt kom det en stor grön skalbagge som inte slutade flyga in i oss. Till sist var den bara en stor mosig pöl efter att jag hade gått lös en stund med min flippfloppsko. Men faran var inte över. Jag tittade upp mot lampan och vad fick jag se, om inte en stor 40 centimeter lång ödla med stora, utstickande gula ögon. Då blev det lite mycket för mig och Robin så vi gick bort till restaurangen och frågade vad det var för en reptil som verkade vilja dela bungalow med oss. Helt i enlighet mad vad Robin hade gissat samma morgon, var det en Geckoödla.

Varje kväll har ödlan kommit tillbaka och nu har vi faktiskt börjat tycka att den är ganska gullig, med undantag av när den kommer ner på golvet. Tydligen ska man inte komma för nära dem, för om de blir rädda och bits släppet de inte taget. Då får man antingen bänder upp käkarna eller sänker ner den berörda kroppsdelen och ödlan i vatten.

En annan och något trevligare nattlig upplevelse är den man får om man tar sig ett dopp i havet efter klockan 23.00 när aggregatet har stängts av. Då ser man ljuset från den stjärnklara himlen, men det ljus som fascinerar mest kommer från havet. Med varje simtag man tar slår det nämligen ut små, gula och till synes magiska blixtar runt hela din kropp. Särskilt mycket magi är det dock inte inblandat utan blixtarna kommer från små plankton som reagerar på detta vis då de blir skrämda.

När vi sitter här på vår lilla terrass får man känslan av att befinna sig i ett vykort och så känns det nästan hela tiden här på ön. Jag har ansträngt mig hårt för att försöka skapa en minnesbild av detta ställe och lagra den någonstans i mitt medvetande. Förhoppningsvis ska jag kunna ta fram den och minnas hela känslan av denna fantastiska ö nästa höst och vinter. Imorgon åker vi tillbaka till fastlandet och om cirka tre veckor är vi tillbaka i Sverige. Efter snart sju månaders resande börjar det kännas dags för hemresa, men helt lätt kommer det nog inte vara att lämna ön imorgon och att lämna världsluffarlivet om tre veckor.

/Matilda

3 reaktion på “Koh Rong – Paradisö och pratglad ödla

  1. Det låter helt underbart. En sån målande text så det känns som om man var där själv. Så härligt att ni snart är hemma, då ska vi ses, Matildis! 🙂 <3

  2. Jag kom precis på ett tips till försenad födelsedagspresent, en resa till Koh Rong.
    Verkar nästan lika fint som Täppetstranden.
    Ha det så bra och vi ser fram emot att ni skall komma hem.
    Ska bli roligt att höra allt ni har att berätta.

    /Pappa

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.