Siem Reap – Fruktade blodsugare och fantastiska tempel

Sihanoukville, eller Snooky som det kallas av backpackers,
är Kambodjas trumfkort i spelet om inkomsterna från de soldyrkande turisterna.
Den egentligen ganska tråkiga hamnstaden stoltserar med några av Kambodjas
finaste stränder och är ett ganska självklart stopp för många backpackers på
genomresa i Kambodja. Även om Kambodja ligger långt efter grannen i väst,
Thailand, vad det gäller ”sol-och-bad-turister” jämförs Sihanoukville ofta med
Thailand på 80-talet. Längs den ganska trånga strandremsan vid Serindipity
beach i Sihanoukvill trängs de påstridiga försäljarna och tanterna som erbjuder
massage med strandbarerna som ligger vägg i vägg så långt ögat kan nå. Fatölen
kostar 50 dollar cent och då får man använda barens solstolar så länge man
vill.

På föregående mening kanske någon reagerar ”Oj, det var
billigt. Bara 50 cent!” medan någon annan förvånat undrar ”är Kambodjas valuta
verkligen dollar?”.  Svaret på den senare
reaktionen är både ja och nej. Kambodja använder, mig veterligen, ett ganska
unikt system. Amerikanska dollar används tillsammans med den egna valutan Riel.
Priserna på allt som är dyrare än några kronor skrivs i dollar men eftersom man
inte använder mynt ges växel på dollar tillbaka i Riel. En dollar motsvarar
ungefär 4000 riel så om du betalar din fatöl med en amerikansk dollar får du
2000 riel tillbaka. Märkligt!

Eftersom Sihanoukvill är utgångspunkten för resor till bland
annat Koh Rong spenderade vi några dagar där innan vi åkte ut till vår paradisö
och återvände dit för ytterligare lite avkoppling när vi kom tillbaka. En dag i
Sihanoukville bjuder inte på någon fördjupad insikt i den Kambodjanska kulturen
utan handlar snarare om att dricka öl på stranden hela dagen för att på kvällen
återvända till stranden för att äta grillat och dricka billiga drinkar. Ett
helt ok upplägg för någon som vill ha lite avkoppling från det ibland slitsamma
livet som backpacker. De minnen vi tog med oss från Sihanoukville skulle dock
visa sig vara allt annat än odelat positiva.

På varje reseforum på nätet, i varje guidebok och i
skräckhistorier från andra backpackers hör man talas om dem. De är fruktade och
under sju månaders resande hade vi, till vår stora förvåning, sluppit undan.
Näst sista morgonen i Sihanoukville var vår tur dock över. Matilda vaknade upp med
bett över hela kroppen. Vi hade hamnat i ett hotellrum med vägglöss, eller
bedbugs som de också kallas. Som av ett under hade jag dock inte fått ett enda
bett. Dessa små kryp är näst intill omöjliga att upptäcka på dagen men på
natten kryper de fram för att kalasa på de inte ont anande stackarna som ligger
i den säng som råkar vara deras hem. De verkade dock ha gått vilse i vårat
myggnät för över allt på detta nät hittade vi dessa halvcentimeter stora kryp
som lämnade en rejäl blodfläck efter sig när man krossade dem. För att inte få
några av dessa, minst sagt oönskade, kryp som fripassagerare i våra väskor
bytte vi rum, lämnade i princip alla våra kläder på tvätt och dränkte in våra
väskor i insektsdödande medel.

Efter att genomlevt denna otrevliga incident tog vi vårt
pick och pack och reste vidare till Kambodjas förmodligen mest kända och
populära turistattraktion.

Mellan 800- och 1400-talet fanns det i Sydostasien ett rike
som hette Khmerriket. Under dess storhetsperiod innefattade detta rike dagens
Kambodja, Laos, Thailand och södra Vietnam. Centrum i detta rike var staden
Angkor. Angkor fungerade inte bara som huvudstad utan också som ett religiöst
centrum. Därför lät man under Khmererrikets tid uppresa en stor mängd olika
tempel i och runt Angkor varav det mest kända är Angkor Wat vilket byggdes på
1100-talet och än idag är världens största religiösa byggnad. Här finns också
en nio kvadratkilometer stor stad som kallas Angkor Tom som under rikets storhetstid
hade en miljon invånare och var världens största stad vid den tiden.

Under 1400-talet övergavs Angkor. Vad som var anledningen
till detta, därom tvistar de lärde. Många av de storartade templen föll i
glömska under hundratals år tills området, under 1800-talet, utforskades av franska
arkeologer som också påbörjade arbetet med att restaurera många tempel. Arbetet
avbröts under Röda Khmerernas framfart men fortsatte efter deras fall. Idag
finns drygt 70 större ruiner i området och runt tusen mindre lämningar som
årligen besöks av upp emot en miljon besökare per år.

Vi spenderade tre hela dagar för att, med tuk-tuk och cykel
till hjälp, utforska olika tempel i området. Vi besökte bland annat det
avlägsna och förhållandevis orörda ”Indiana Jones-templet” Beng Mealea, några
av de äldsta templen i det som kallas rolousgruppen samt självklart Angkor Wat
och Angkor Tom, bara för att nämna några. Efter tre dagar med många mil på
cykel och efter mycket klättrande i tempel var vi ganska möra.

Med nya intryck och ömmande fötter, men förhoppningsvis inga
bed bugs, i bagaget dra vi nu vidare till resans sista land, Thailand.

/Robin

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.